von Hallwyl, Greve Walther

Greve Walther von Hallwyl (*1839 +1921) var en svensk-schweizisk cigarrökare, riksdagsman, affärsman, ordenskommendator m.m. Hallwyl var född i Schweiz men kom till Sverige i samband med sitt äktenskap med Wilhelmina, född Kempe. Efter att ha varit officer i sitt hemland blev han direktör i sin svärfars firma, Ljusne-Woxna AB. Han verkade dessutom som riksdagsman i Första kammaren 1896-1905. Strax innan han avled utsågs han till den första moderna kommendatorn för Johanniterorden i Sverige. Idag torde han vara mest känd för det hus – Hallwylska palatset – som han och hustrun Wilhelmina lät uppföra på Hamngatan i Stockholm.

Diverse rökdon i Hallwylska museets samlingar. Den stora cigarren i övre högra hörnet är en Belinda av den sort som greven rökte på sin 80-årsdag år 1919. (Bilden är högupplöst så klicka och titta på detaljer!) Bilden från Wikimedia Commons. Fotograf: Arild Vågen, Stockholm, 2012.

Som cigarrökare var greven, i likhet med många andra män av den tiden, ivrig. Han lär ha avnjutit en 7-8 cigarrer varje dag. Att även piprökning torde ha förekommit i grevens tabakalogiska sfär får man anta att döma av samlingarna å dagens Hallwylska museum. I sitt palats lät greveparet inreda ett trevligt rökrum i oskariansk stil med tydliga orientaliska inslag. Det fungerade också som Walther von Hallwyls arbetsrum, för på så sätt kunde han kombinera sitt arbete med rökning.

Rökrummet var till vardags den plats till vilket greveparet, grevinnans sällskapsdam samt ev. gäst gick till efter avslutat middagsmål för att dricka kaffe, prata, spela spel och sällskapa. Greven avnjöt då en cigarill och ett glas punsch. Vid de stora festerna som makarna Hallwyl gav varje vår fungerade rökrummet som samlingsrum för de manliga gästerna efter måltiden.

Greve von Hallwyl var kund hos bl.a. Frans Svenssons tobakshandel (som nu under namn av Cigarrummet ligger på Stureplan) på Sturegatan 2. Där fick makarnas betjänt hämta de tobaksvaror de beställt. Bland idag kvarvarande cigarrer finns framförallt havannacigarrer samt danska cigarrer (med blandad inlaga där säkert indonesisk tobak dominerar) vilket säkert avslöjar grevens cigarristiska smakpreferenser!

Läs mer om greveparet och deras cigarrer – och grevens 80-årsdag – i boken Cigarrernas värld av Leif Eriksson-Sjöberg, Erik Lindfelt och Elisabeth Ohlson! Besök också Hallwylska museets vebbplats.

Annonser
Published in: on 17 augusti, 2012 at 04:00  Comments (2)  
Tags:

The URI to TrackBack this entry is: https://bukfacon.wordpress.com/2012/08/17/von-hallwyl-greve-walther/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Hej, vad vet man om förvaringen av cigarrer vid sekelskiftet 18-1900-talet och tidigare? Hade folk humidorer hemma eller var det som i fallet med Greven att betjänten hämtade ut vad för dagen ämnades att rökas?
    Har bara svårt att tänka mig att de på den här tiden inte hade t ex oasis och propylenglykol eller för den delen de, nuförtiden, så populära beadsen. Lite skämt lite allvar men hur reglerade de fuktigheten ”förr” i tiden?

    Kan undra om Greve von Hallwyl salttestade sin hygrometer på årlig basis 😉

    Mvh Niclas

    • Hej Niclas; och tack för intressant fråga!

      Det korta svaret är att man inte använde sig av humidorer, i vart fall inte i bemärkelsen ”fuktig låda”.

      Det långa svaret: Före 1980-talet var det dåligt bevänt med fukt-lösningar för cigarrer. Ex.vis lät Winston Churchill förvara sina cigarrer ”på husets torraste plats” (McGinty 2007), men han var sannolikt anhängare av principen om the British Dry Havana. Och de stora mängderna cigarrerna som konsumerades var ju inhemska europeiska cigarrer; som ju inte anses – då som nu – behöva någon särskild fuktförvaring.

      Men särskilda cigarrskrin fanns! Ibland kan man se forna tiders cigarrskrin till salu och då inser man att de saknade allt vad befuktare och hygrometrar heter. En liten amerikansk firma har faktiskt som affärsidé att köpa in äldre cigarrskrin och rusta upp dem till humidorer med relevanta moderna tillägg.

      Jag har i min ägo min morfars gamla cigarrskrin. Han var född ca 1870 så skrinet måste ju vara åtminstone 110 år gammalt. Han lär ha använt sig av bitar av potatis som befuktare om han ansåg att cigarrerna hunnit bli för torra.

      Norrmannen Övre Richter-Frich skriver i sitt verk Boken om tobak (1934) om cigarrskåp invärtes klädda med stanniol och fuktade med en svamp (gissningsvis tvättsvamp/natursvamp) men han avråder från dem och rekommenderar istället att man nöjer sig med att förvara sina cigarrer svalt.

      I sin bok Tobak (1964) skriver i sin tur Kjell Collins om stora plåtfordrade skrin, eventuellt försedda med en fuktad svamp eller burkar med saltlösning ”om man tycker om särskilt fuktiga cigarrer”. Fast han låter också meddela att den normale cigarrkonsumenten bäst förvarar sina cigarrer i husets linneskåp (som ju på den tiden innehöll av husmodern eller hembiträdet nytvättade, nymanglade, lätt fuktiga dukar, handdukar och sängkläder) eller en bra källare.

      Kjell Collin är intressant också ur ett annat perspektiv; han använder sig nämligen av ordet ”humidor”! Men han syftar därvidlag på ett helt stort rum, hos ex.vis Dunhill i London, i vilket man kan gå in för att både välja sina cigarrer och kanske avsmaka dem med ett glas konjak.

      Bati, som ju skrev om cigarrer på 1990-talet är mer bekant med humidoren, men nämner ändå att den vanlige konsumenten kan nöja sig med en förslutningsbar plastpåse och en fuktad krita som ”humidor”.

      Att observera är väl också att den genomsnittlige cigarrkonsumenten kanske nöjde sig med att ha hemma 25, eller max 50, cigarrer och behövde på så sätt inte oroa sig för dessas fuktighetsgrad. Kanske något att tänka på för oss moderna cigarrister som håller oss med cigarrsamlingar motsvarande några års konsumtion!

      Avslutningsvis måste vi ställa oss frågan: varifrån kommer idén om att man skall fuktbevara sina cigarrer? Ja, som så mycket annat, Förenta Staterna såklart. Övre Richter-Frich igen: ”Amerikanerna vill (…) ha en färsk och fuktig typ som passar bra till en energisk tuggummikäft”! Ord och inga visor!

      Jag hoppas detta rättade ut några frågetecken, Niclas!

      /Redaktören


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: