Dubbelfilter

Klassiska Dannemann-cigariller försedda med dubbelfilter. Notera att filtret utgör ungeför halva cigarillens längd! (© Dannemann/ Burgher Group)

Klassiska Dannemann-cigariller försedda med dubbelfilter. Notera att filtret utgör nära nog halva cigarillens längd! Moods är egentligen ett Ritmeester-märke men på denna bild i syskonets Dannemanns tappning. (© Dannemann/ Burgher Group)

Dubbelfilter är en modern företeelse inom cigarrindustrin och med det avses cigariller, d.v.s. filtercigariller, försedda med, inte ett, utan två filter lagda efter varann i filtercigarillens spets. Tanken är väl att konsumenten skall få ytterligare skydd mot rökens evt. negativa beståndsdelar.

Fenomenet återfinns bl.a. på tysk-brasilianska Dannemanns produkter.

Lite misstänksam blir man mot detta. En god cigarill skall innehålla lika god cigarrtobak som andra produkter inom cigarrspektrat, och således borde filter vara onödiga, men som tidigare konstaterats i Sv. Cigarrlexikon, så utgör filtercigarillen den mest udda medlemmen av cigarrfamiljen. En anomali i riktning mot cigaretten…

Published in: on 22 juli, 2015 at 17:42  Comments (1)  
Tags:

The URI to TrackBack this entry is: https://bukfacon.wordpress.com/2015/07/22/dubbelfilter/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Det var en konstig cigarill, det där. Jag känner ingen längtan att pröva den, om jag säger så. Annars är jag en stor fan av pyttesmå cigarrer, då främst Cohiba Club och Partagas. Jag har märkt att jag mår bra av lite nikotin, eller vad det nu är, ofta istället för mycket och sällan (jag röker av såväl hälsoskäl som ren njutning eftersom jag har en gammal amalgamskada med kvardröjande demensliknande symptom). Att röka en cigarill efter frukost är för mina sinnesförnimmelser som att dra upp rullgardinen på morgonen och låta vårsolen stråla in. Härligt!

    När vi ändå talar om cigariller, jag har märkt att en del cigarrister inte verkar veta hur man gör dem rättvisa. De puffar på som om de blivit bjudna på en robusto, överhettar den förstås den lilla stackaren och lägger den att dö i askoppen innan de ens har rökt hälften, inte kul…

    Ibland läser jag på diverse sajter, typ Cigarrprat, någons fråga om hur man bör förvara cigariller. Eftersom jag inte kan tänka mig att skriva på Cigarrprat, kanske redaktören kan upplåta lite utrymme här? Ett problem är att cigariller fort blir för torra, men lägger man dem i humidoren blir de för fuktiga, direkt svampiga, inte kul det heller…

    Så här brukar jag göra: Jag beställer en halv årsförbrukning åt gången och lägger dem i obruten originalförpackning i en liten plastidor utan fuktare. Och så har jag köpt ett sådant där för cigariller figursytt läderetui för sex stycken. Det får isärtaget och tomt oftast sin nattvila i min humidor bland de mer grovkalibriga pjäserna. Där ligger de och tar åt sig lagom mycket fukt. På morgonen är det bara att ladda det med sex cigariller från plastidoren. Nu ligger de omslutna av lagom fuktigt läder hur bra som helst under dagen. När förrådet börjar sina i plastidoren kan det under någon kort period behövas en luftfuktare där, men den bör inte ligga där längre än några dygn åt gången.

    En bonus när man gör så här är att man slipper se originalaskens fåniga och ofta, vetenskapligt sett, felaktaiga pekpinnar till konsumenterna med arrogant hälsning från det folkhälsoindustriella komplexet. Om någon händelsevis undrar vad jag tycker om dessa propagandistiska texter, så anser jag att det är kultur- och historieförstöring att lagstifta om obligatorium av sådana blaffor på sedan många decennier vackert och konstfullt utsmyckade förpackningar. På tal om det så röker jag ibland också något enklare cigariller av märket Livarde. De ligger så fint i ett litet vackert tennskrin jag köpt på millesgården i Stockholm och klätt in med tunt cederträ. På natten får det vid behov sova i humidoren, det också och originalförpackningen med sitt budskap från okunniga fåntrattar i parlament i när och fjärran är sedan länge förpassat till
    det runda arkivet.

    Slutligen, allt är inte mörker. En mig närstående person satt nyligen på en piazza i Bologna och rökte en mycket fin cigarr. Glåpord? Nej, nej.”Finally a man who smokes real tobacco!” Var ett av de glada tillrop som smekte hans person. Och med de värmande orden, kära läsare, lämnar jag er för denna gång. Happy smoking önskar bidevind.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: