Brittiska cigarrmärken

Storbritannien har av tradition varit en varm anhängare av tropiska cigarrer i allmänhet och havannacigarrer i synnerhet. Icke desto mindre har landet i likhet med en del andra nordeuropeiska länder – Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Nederländerna, Belgien – en viss inhemsk cigarrtillverkningstradition, som dock på senare år lidit stort av nedläggningar och utflyttning till s.k. låglöneländer.

Den brittiska cigarren var i likhet med sin europeiska kusiner ”torr” och marknadsfördes påfallande ofta som mild. De kom i allmänhet som relativt smala panatellas eller som cigariller. Den tilltänkta marknadsgruppen var de ”breda massorna” som gillade att ta sig en cigarr till pinten på puben. Cigarrerna såldes i allmänhet i en pappförpackning med fem eller sex cellofanerade cigarrer i varje.

Ölglasunderlägg i poröst papper. Brittisk pub-kultur, ca. 1970. (Image used for educational purposes only. No copyright infringement intended,)

Det fanns en omfattande produktion av teve-reklam för brittiska tobaksprodukter på fr.f.a 1960- & 1970-talen, men idag är sådan teve-reklam, liksom rökning på puben, förbjuden. (Sök på t.ex. YouTube för cigarreklam!)

Några kända märken:

• Castella
• Grandee
• Hamlet* (ett Benson & Hedges-märke)
• John Cotton (cigariller)
• John Player*
• Manikin
• Panama

De med asterisk (*) markerade var vid något tillfälle Kungl. Hovleverantör innan dessa avskaffades i någon politiskt korrekt översyn.

Några utländska konkurrerande märken som också var populära på brittiska pubar ”på den tiden det begav sig”:

• Antonio y Cleopatra (Puerto Rico)
• Henry Wintermans (Nederländerna)
• King Edward the Seventh (USA)
• La Paz (då ett Elisabeth Bas-märke; Nederländerna)
• Robt. Burns Cigars (Dom. rep.)
• Villiger (Schweiz)

”The Only Cigars with SIX Appeal” (från reklamen för Panama)