Rosenbladscigarett

Inte att förväxla med den typ av ”cigarett” som innehåller (torkade) rosenblad. Dessa faller utanför detta lexikons innehållsidé.

Bild från Wikimedia. Upphovsman: Benson Kua.

En rosenbladscigarett är, eller mer sannolikt var (för dessa existerar förmodligen ej idag), en cigarett vars spets var täckt av en bit rött rosenblad (från de i allmänhet röda kronbladen). Detta då vissa konsumenter ansåg att det var mjukare mot läpparna jämfört med vanliga cigaretter. Dock fanns det säkert även konsumenter vars uppskattning för denna cigaretts vackra utseende medförde dess konsumtion.

Denna försvunna delikatess är i likhet med orientcigaretten en av ytterst få cigarettprodukter som redaktören skulle ha velat prova.

På YouTube finns en mycket sevärd liten journalfilm (Länk HÄR!) från 1959 ur brittiska journalfilmsföretaget British Pathé:s arkiv tillgänglig som beskriver rosenbladscigaretten i ljud och färg. Inspelad på cigarettfabriken Abdulla i östra London, i en nu svunnen tid… Se den!

Rundskärssnoppare

Rundskärssnoppare: av cigarrhandlaren Brobergs (i Göteborg, Stockholm och Malmö) använt ord för vad Svenskt Cigarrlexikon föreslår kallas cigarrstans på svenska. Ordet rundskärssnoppare är dock något oegentligt i o.m. att cigarren ej snoppas utan snarare håltages. Se alltså cigarrstans.

Rökrum

Rökrumsmiljö från Tobaks- & Tändsticksmuseum, Stockholm. © (Bild från deras hemsida – de blir säkert inte arga om jag lånar den av dem!

Ett rökrum (Lat. herfatorium ;-)) är en lokalitet i vilket den som önskar röka utan att störa, eller förstöra för,  sin omgivning kan uppehålla sig medan rökstunden pågår. Rummet som sådant kan variera sig – allt mellan en utkyld balkong på ett sjukhus, en utomhushydda på en industri till mer ombonade saker i privathem. Fler än redaktören ser säkert framför sig det viktorianska/ oskarianska rökrummet med bekväma lädersoffor, tunga röda sammetsgardiner, gnistrande karaffer med konjak eller visky samt örlogs- eller bataljmålningar å väggarna.

Rökrummet har i hög grad försvunnit, en eftergift åt den moderna tid som fåfängligt tycks tro att om rökutrymmen försvinner så slutar folk att röka… Istället tvingades rökarna ut på gator och torg. Och ehuru det är oförsvarligt att röka vid entréerna till sjukhus, skolor, daghem och liknande har tvivelsutan mängden rök och fimpar ökat vid uteserveringar, pubar, kaféer och restauranger. När ljudnivåerna blev ett bekymmer på krogen ombads branschen åtgärda utan att förbud kom på tal,; när rökning började uppfattas som ett problem förbjöd man helt sonika verksamheten utan ett ens fundera på eventuella lösningar (läs: rökrum).

Schyssta rökrum med god ventilation och en trivsam miljö borde kunna vara den kompromiss som löser tvisten mellan de samhällsmedborgare som röker och de samhällsmedborgare som ej önskar utsätta sig för rökning. Tyvärr är det den senare gruppen som är den omedgörliga och icke-konstruktiva.

Rökrum kunna i vissa sammanhang även benämnas herrum.

”r”

r är ett fiktivt cigarrmärke som förekommer i Tintin-filmen Tintin och hajsjön (Fr: Tintin et le lac aux requins, 1972)  och som röks av Tintins nemesis Rastapopoulos. Av bildmaterialet att döma är r en färdigsnoppad cigarr i churchillmodell med gördeln (med ett ”r” såklart) mitt på. Cigarren förefaller levereras i lådor om sex stycken.

Rastapopoulos rökandes sin "r".

Enligt uppgift betraktade aldrig Hergé Tintin och hajsjön som ett äkta tintinäventyr, varför denna cigarr ej kan anses ingå i ”tintinkanon”.

Se även Fiktiva cigarrökare.

Rökfetischism

För rökfetischism, se Capnolagnia.

”Rök Dyra Cigarrer!”

”Rök Dyra Cigarrer!” Alla som någon gång bevistar en herf (se det) eller dryftar cigarrer i grupp med andra cigarrister eller t.o.m. bara allmänt njuter en cigarr i offentligheten, får, förr eller senare (sanna mina ord!) höra någon av de andra deltagarna eller människorna i omgivningen utbrista i ett ”Rök Dyra Cigarrer!”. Underförstått anses det av många, även icke-cigarrister, att det inte finns någon anledning att röka prisbilliga cigarrer.

Denna fras är ett utdrag ur ett längre citat som härstammar från boken Alla rökares bok av pseudonymen Brummel & Co (Helsingfors 1928). Men detta vet sällan eller aldrig utbristaren, vilket är synd för det handlar inte alls om att röka dyrt och rata de lite enklare cigarrerna. Citatet måste nämligen ses i belysningen av forna tiders ofta väldigt dåliga, för att inte säga, rent av falska cigarrer, ibland ladugårdshavannor kallade.

Fordomdags var det inte alls ovanligt att oserösa cigarrsäljare försökte lura kunden med billig vara, cigarrer som inte alls innehöll tobak, eller tobak av ytterst dålig kvalitet. Exempel på ”tobaksersättning” inkluderar torkad vitkål, sågspån, hästhår, gamla snörstumpar m.m. Dyra cigarrer var emellertid inte i någon större utsträckning utsatta för denna typ av lurendrejeri, varför den som följde frasen ”Rök Dyra Cigarrer!” kunde vara i stort sett säker på att få äkta vara.

I våra tider när cigarrer kommer från ett relativt litet antal kända tillverkare behöver man inte oroa sig för cigarrer sans tabac – även de billigaste cigarrerna innehåller äkta cigarrtobak och inte sällan av god kvalitet; låt vara att den är riven eller skuren (s.k. ”short filler”). Denna tumregel gäller så länge man köper av vanliga cigarr- & tobakshandlare; köper man en låda havannacigarrer till fyndpris på gatan i Havanna, ja då kommer man med största sannolikhet få ångra att man inte rökte dyrare cigarrer!

Alltså, rök dyra cigarrer! Drick litet mindre, ödsla ej så mycket pengar på fruntimmer, svält litet om det behövs, men unna er den glädjen att röka dyra cigarrer.” – Ur Alla rökares bok av Brummel & Co.

Rothschild

Rothschild är en av tre cigarrmodeller (Sp. vitolas) som är uppkallad efter en person (de bägge andra är lonsdale resp. churchill). En rothschild skall vara 114 mm lång och ha ett ringmått på (ursprungligen) 52 (men 47, 48, 49 och 50 förekommer även). Den är således mycket nära besläktad med robuston, och betraktas av många som en petit-robusto. Dess fabriksnamn är dock mágicos.

Denna cigarrmodell började tillverkas på 1880-talet av Hoyo de Monterey-fabriken i Havanna på uppdrag av den brittiske miljonären Leopold de Rotschild, som ville röka en ordentlig cigarr utan att behöva tillbringa för mycket tid med den. Kubanska Hoyo de Monterrey har för länge sedan slutat tillverka denna cigarr, medan honduranska Hoyo de Monterrey fortfarande saluför modellen.

Denna modells namn är mycket ofta felstavat, men ovanstående stavning är dubbelkollad!